Älskade, underbara 9A.

Jag minns den sista kvällen med min underbara klass, när vi dansade ihjäl oss och åt god middag och hade det roligare än vad vi någonsin haft innan, fan vad vi gick loss! När vi skrek i kör till Eric Amarillos "Om sanningen ska fram", och hur mycket vi dansade. Jag har fortfarande ärr från mina pumps, de ärren kommer aldrig gå bort. Bara för att jag dansade tills fötterna blödde. Jävlar vad de blödde. Och jag har fortfarande kvar mitt röda nagellack på tårna sen den 11 juni. Den kvällen minns jag som om det vore igår, men den är allt för långt borta. Och den är just det, borta.
Kommer aldrig med gå i 9A, kommer aldrig mer kunna cykla till skolan på 2 minuter, möta upp Lovisa och cykla med henne, kommer aldrig mer kunna försova mig till 20 minuter innan skolan börjar och ändå hinna i tid - bara för att jag cyklade i 50 cm snö och krockade med en barnvagn och ramlade ner i diket. Vi kommer aldrig mer kunna gömma oss för "the flash" för att han är äcklig, aldrig mer kommer vi kunna prata med Biblotikarie-Ann och få Werters Orginal av henne. Jag kommer aldrig mer behöva bråka om att gå till skolsyster för att jag vägrar, kommer aldrig mer sitta på golvet framför klassrummet och vänta på att lektionerna ska börja, kommer aldrig mer kunna gå till svarta rummet för att gömma oss på personal toan och aldrig mer kommer jag vara Fröken Palm på Bergums skola. Det kommer aldrig mer hända. Oavsett hur mycket jag verkligen hatade skolan och hur sur jag än var varje dag, så kommer jag alltid sakna 9A. Och jag önskar så otroligt mycket att tiden spolades tillbaka två år när vi började i 8an och blev 8A.
Det finns ingenting som kan beskriva hur mycket jag saknar min underbara klass. Jag vill tillbaka. Och det är nu.
__________________________________________________________________________________
Bilder från när vi campade mitt ute i skogen på världens sötaste och läskigaste torp, jag övervann rädslan att paddla kanot, blev skrämda och lyssnade på spökhistorier vid elden och åt flera paket grillade marsmallows. När jag grät till Insidious för att jag var så rädd, och när jag skrattade ihjäl mig när Tomi hade ätit frukost ute på bryggan helt ensam. En miniyoghurt och godis var det dessutom.
Frihetshopp på bryggan.
Minns hur vi skrattade när Jessica hade badat och skulle ta på sig sina kläder, men vi märkte att Elin somnat på hennes linne. Det var väl inte särskilt kul, men vi skrattade som f-n!
Har inget annat att säga. Jag älskar er.

Kommentarer
Postat av: nathalie

Var med i våran "veckans blogg"! :D

Vinnaren blir länkad i kategorin: Veckans blogg!

Länk till inlägget: http://hastgalningar.blogg.se/2011/august/veckans-blogg-d.html#comment

Hoppas du vill vara med :)

Kram!



2011-08-21 @ 21:24:18
URL: http://hastgalningar.blogg.se/
Postat av: Elin

Åh, Ida, alltså jag gråter bokstavligen! jag vill inte, jag saknar er!!! Vi kommer aldrig kunna skratta till åra skämt som ingen förstår... Åh jag saknar er så det gör ont!

Massor av kramar Elin, du vet vem

2011-08-22 @ 07:29:05
Postat av: Anonym

You named it!!! Jag kan inget att minnas och bara älska våran vrickde humor som bara vi fattar! <3 Din "Josef" haha

2011-08-26 @ 22:23:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0