Älskade, underbara 9A.

Jag minns den sista kvällen med min underbara klass, när vi dansade ihjäl oss och åt god middag och hade det roligare än vad vi någonsin haft innan, fan vad vi gick loss! När vi skrek i kör till Eric Amarillos "Om sanningen ska fram", och hur mycket vi dansade. Jag har fortfarande ärr från mina pumps, de ärren kommer aldrig gå bort. Bara för att jag dansade tills fötterna blödde. Jävlar vad de blödde. Och jag har fortfarande kvar mitt röda nagellack på tårna sen den 11 juni. Den kvällen minns jag som om det vore igår, men den är allt för långt borta. Och den är just det, borta.
Kommer aldrig med gå i 9A, kommer aldrig mer kunna cykla till skolan på 2 minuter, möta upp Lovisa och cykla med henne, kommer aldrig mer kunna försova mig till 20 minuter innan skolan börjar och ändå hinna i tid - bara för att jag cyklade i 50 cm snö och krockade med en barnvagn och ramlade ner i diket. Vi kommer aldrig mer kunna gömma oss för "the flash" för att han är äcklig, aldrig mer kommer vi kunna prata med Biblotikarie-Ann och få Werters Orginal av henne. Jag kommer aldrig mer behöva bråka om att gå till skolsyster för att jag vägrar, kommer aldrig mer sitta på golvet framför klassrummet och vänta på att lektionerna ska börja, kommer aldrig mer kunna gå till svarta rummet för att gömma oss på personal toan och aldrig mer kommer jag vara Fröken Palm på Bergums skola. Det kommer aldrig mer hända. Oavsett hur mycket jag verkligen hatade skolan och hur sur jag än var varje dag, så kommer jag alltid sakna 9A. Och jag önskar så otroligt mycket att tiden spolades tillbaka två år när vi började i 8an och blev 8A.
Det finns ingenting som kan beskriva hur mycket jag saknar min underbara klass. Jag vill tillbaka. Och det är nu.
__________________________________________________________________________________
Bilder från när vi campade mitt ute i skogen på världens sötaste och läskigaste torp, jag övervann rädslan att paddla kanot, blev skrämda och lyssnade på spökhistorier vid elden och åt flera paket grillade marsmallows. När jag grät till Insidious för att jag var så rädd, och när jag skrattade ihjäl mig när Tomi hade ätit frukost ute på bryggan helt ensam. En miniyoghurt och godis var det dessutom.
Frihetshopp på bryggan.
Minns hur vi skrattade när Jessica hade badat och skulle ta på sig sina kläder, men vi märkte att Elin somnat på hennes linne. Det var väl inte särskilt kul, men vi skrattade som f-n!
Har inget annat att säga. Jag älskar er.

Det ENDA jag behöver är ER!

Jag ska göra allt för er. Ska visa för alla att jag inte behöver någon annan än er, ni är mitt allt. Det kommer ni alltid att vara, oavsett vad som händer. Behöver ingen annan.

När man har mycket att säga men saknar ord.

Tänkte sätta mig ner och skriva ett riktigt tankeinlägg. Precis när jag sätter fingarna på tangenterna så bara försvinner allt från hjärnan och jag glömde bort precis allt jag tänkte säga till er. Visste inte vart jag skulle börja. Så jag börjar inte över huvudtaget.
Vad händer?


Chaboukie

Vila i frid underbartfinafinafina du.
Kan inte annat än att säga att jag beklagar, Johanna! ♥♥
Himlen behövde en ängel till.

Emotjejen är igång

Läs inte detta inlägget om ni inte tycker om klagomål (består endast av det).

Mitt internet funkar igen men jag har kommit in i en sån där "nej-jag-vill-inte-blogga-det-är-SKITTRÅKIGT"-period. Beror på vädret, riktigt regnigt och äckligt rent utsagt. Hur lätt är det att rida i hagen när det blir lerigt av regnet? Hästarna lär ju halka ihjäl sig. Och hur kul är det att rida ut hela livet? Rida ut är det värsta och tråkigaste man kan göra. Dessutom rullar sig Silver och sen regnar det på honom. Vill ni änns föreställa er hur han ser ut? (Det är inte så svårt att få bort dock) Inte lätt att rida när han är blöt och jag hinner inte direkt ta in honom för att få honom torka.
I morgon ska vi på klassresa ut till skogen och sova i en stuga. HUR KUL KAN DET VARA? Kommer ju f-n hinna dö innan vi kommer fram. Ångest av bara tanken av att sova med min klass i ett hus. Allvarligt. Man måste ju typ följa med också. Bara en massa måsten hela tiden. Det enda jag ser fram emot är att ha larvfight i sovsäckarna.
Alltså jag längtar inte änns till sommarlovet längre. Vad fan händer? Ibland undrar jag, helt ärligt, i fall jag har gått in i någon depression. Nej, jag skämtar inte.
Klagar? Jag? Nä, det menar ni inte?
Fotad den 5/6.
Nikon D5000, 18-55mm.

Era önskemål!

Jag behöver ER HJÄLP. Vad vill ni läsa om? Vilka bilder vill ni se? Vilka filmer? Mina åsikter, bilder på mig, min utrustning, NH, trickträning, dressyr, hoppning våra ridpass osv. Skriv allt ni kommer på! Eran hjälp gör att jag får mindre bloggtorka, och jag läser och tar åt mig av precis vartenda önskemål.
VAD VILL NI SE MER/MINDRE AV?

Skriv på :D

Svar

Anonym om <center>Back on track!</center>:

Vad rider du för på bett på sille? byter du ofta eller har du samma hela tiden eller hur gör du?
Kram

Jag rider honom på ett lite tjockare tredelat. Innan har han blivit riden på t.ex pelham (INTE jag, utan förra ägaren red honom på det) och han har blivit helt förstörd i munnen och orolig av det. Han brukar alltid springa och gapa, det spelar ingen roll hur löst eller "hårt" man håller i tyglarna. Jag tror att han gör det för att han är rädd att bli ryckt i munnen med skarpt bett. Så nu rider jag endast på ett bett som är tredelat, men jag varierar hela tiden med hackamore (som inte är "bett", utan bettlöst). Han funkar allra bäst på hacket, för då får han även tänka och jobba på att bära sig själv :) Plus att det är väldigt skonsamt för honom. Hästen behöver inte ha tandproblem för att ridas på hack, man kan göra det ändå för att det är skönt för hästen. :)

Silver i tredelat bett.
(Mamma är ju grym på det här med manuell fokusering ;))


Förbannad!

Jag har varit helt nere hela veckan, speciellt igår. Är psykiskt trött och så jävla arg. Jag är så trött och förbannad över att gå upp varje dag, jag gör ju ändå ingen skillnad. Kan ju lika gärna fortsätta sova, jag gör ingen nytta där jag är ändå. Folk klagar ju bara på vad fan man än gör, spelar ingen roll om det är rätt eller fel. Det är alltid något negativt i alla fall. I alla lägen. ALLA.
Det hamnar alltid på oss, det är aldrig vuxnas fel. Alltid barnens fel, bara för att vi är så lätta att trycka ner och ingen vuxen tror på våra historier ändå. Så himla sjukt att man inte har något förtroende över huvudtaget till vuxna längre. Inget förtroende alls! Man vet ju att det ändå kommer sprida sig som skabb bland lärarna men vi får inte reda på det själva. Och i slutändan är det ju vårat fel i alla fall. Helt normalt. Som vanligt allså.

Barn är väl förihelvete också människor? De har ingen rätt alls att bete sig så som de gör i bland. Eller det kanske de har, vi är ju barn? De får göra vad de vill med oss, eller hur är det nu igen? Vi är ju barn/ungdomar, vi är ju bara jobbiga och kaxiga dygnet runt. Så absolut har vuxna rätt att skrika oss ansiktet att vi är respektlösa. Eller hur? Och att skälla på oss för att vi fått dåligt resultat på arbeten. Inte sant? Jag vet fan varken ut eller in längre, vuxna får tydligen göra vad de vill utan att få tillsägelser. Men så fort vi rör en fena fel så får vi ju skäll. Men det är ju så vi barn är. Jobbiga, dåliga och helt jävla värdelösa.


Till och med kokande vatten blir till is. Någon gång, någonstans.

Hade en utmaning med en kär vän att skriva 50 saker jag tycker om (vissa saker; älskar). Jag tycker själv att 20 räcker gott och väl eftersom jag har bilder också, så bring it on!

1. Julen.
Alla lampor, julstöket och finfina paket.

2. Dans, gymnastik, och cheerleading.
Behöver jag säga något mer än så? Nej, för det finns inga ord.

Jag (med blekast ben) och mitt förra lag Panthers innan uppvisningen.

3. Kläder och skor.
Hur skulle man överleva egentligen alltså? Sådär perfekt som det bara kan vara.

4. Att göra något som man är stolt över och sen veta att man gjort ett bra jobb.
Ja, you name it.

5. Musik!
Jag hade inte klarat av att leva utan det. Går inte en dag utan en truddelutt med Minnah, Johan, Paramore eller Lars Winnerbäck i mina öron.

Jag & Johan 30 Maj 2009. Åh så liten och lycklig jag vart. Mina armar måste varit bläckförgiftade.

6. Att dricka sån där iskall cocacola med citron och is i. Med sugrör.
Omg!

7. Mysteriet på Greveholm.
Bästa julkalendern. EVER. Just nu är jag inne i en Greveholm-period och ja, precis, Greveholm är det enda jag kollar på.

8.
Natural Horsemanship.
När man ser hästen göra vad både ledare och häst vill utan alla dessa tömmar, metallbitar i munnen och sporrar i magen. Frihet kallas det!
 
Jag och Idomin i somras.

9.
Ketchup.
"Jag äter ketchup till allt utom pannkaka." Har ni hört det någon gång? Det stämmer på mig. Fast jag äter det till pannkaka också. Jag äter det till fisk, kyckling, nudlar, chiliconcarne, pannkakor, kött, makaroner, potatis, grönsaker (gurka speciellt!), mackor. Ja, verkligen allt! Hylla ketchupen!
 

10. Pyssla.
Göra smycken, papperslådor med fina snören, scrapbooking, måla, klippa och klistra.

Ett himla fint turkost peace armband som jag skapade på pärllanet med Josefine i somras.

11.
Kärlek.
Hästarna, Minnah, Johan, Lars Winnerbäck, odd molly, vänner, familj, djur, min kamera, min sköldpadda, ben&jerrys, nagellack, monster energy, sims 2, kuddar, lurvertröjor, converse, kaksmet, monki, H&M och kläder överlag. Kärlek kan vara mycket!

Min senaste lurvertröja. DET, mina vänner, är kärlek vill jag lova.

12. Planscher & tavlor.
Finfina planscher, tavlor och affisher som pryder tråkiga väggar. Just nu sitter det två svampbob tavlor, 15 Johan Palm affischer (varav två är skivfodral inkl. skiva i!) och en Minnah affish på mina väggar. Vad sitter det på era?


13. Fina serviser.
Jag har min favorit servis. Jag har dock bara två asketter, två koppar och en kaffekanna. Men ååååhhh så fin den är! Köpte den när vi var påväg hem från Irene & Ronny från Gränna/Vadstena i somras. Jag, pappa och mamma stannade till i ett ex antal antikaffärer. Och där fann jag min kärlek. Christineholms (Design Studio) heter märket. Från 60-talet skulle jag tippa.


14. Färger.
Grön, gul, röd, rosa, orange, lila, guld, mörkblå, ljusblå och silver till exempel.
Lyser upp allt!

15. Tofflor.
Är mina fötter varma så är hela jag varm!

16. Ringar.
Speciellt Georg Jensen och peace ringar. Love!


Min Georg Jensen ring ligger alltid etta. Hur cool?!
Har dock samlat på mig mer än dessa nu det sista.

17. Fotografera
Åh, detta är nog det bästa jag vet (tillsammans med ketchup och cheerleading).

Ickeredigerade. Men ni ser väl, min kamera och jag är ment-to-be.
Vi är en naturbegåvning tillsammans!

18. Folk som bjuder på sig själva.
Mysko-människor som är helt överdrivet flummiga och står för vad dem tycker. Word.

19. 1337.
Jag hoppas att ni alla vet vad detta är, jag behöver inte nämna något.

20. SOMMAR & SOMMARLOV!
Freeeeedoooooommmah!

Vet inte vad jag skall säga eller tro

Har läst hela bomben om Paows otrohet mot Hugo, i stort sätt hela dagen. Jag vet att det är Paulina som gjort fel, och att alla tycker att hon är äcklig, idiot osv. Men jag kan ändå inte släppa att jag tycker så jävla synd om henne. Ja, jag upprepar, det är HON som gjort det. Men jag är arg över att Nemo änns gick med på det, så jävla äcklig är han som gör det. Nu lägger alla skulden på Paulina, nu när Nemo fick som han ville. Och det är inte alls hans fel över huvudtaget, allt är Paulinas fel och har Nemo gjort rätt då, eller vad? Gjorde Jockiboi rätt som la upp en video på sin blogg när Paulina ville säga allt till honom? Han sa "Ingen ser detta, ingen filmar, lyssnar eller tar kort". Det första han gör är att lägga upp det på bloggen. HUR FAN TÄNKER IDIOTEN?!

Och som Hugo skrev: "Är du nöjd nu? och nu då? Ska du bli tillsammans med henne nu eller?" Så jävla rätt skrivet. Skulle inte förvårna mig om både Jockiboi och Nemo börjar äckla sig med Paulina. Sådana jävla svin visste jag själv inte änns att de fanns. Hugo sa också "Hade han haft lite empati för andra människor skulle han inte förstört mitt och Paulinas förhållande." Och det är så sant. Därför tycker jag, att det är delvis svinet Nemos fel. Ja, jag vet fortfarande att det var Paulina som gjorde det. Men jag tycker ändå att det var Nemo som förstörde allt. Och delvis KissiePissie med. Jockiboi skall vi inte tala om.

Dem som säger "Varför ljög du, Paulina? Varför sa du inte sanningen från början?". Klart som fan att hon inte vågar säga det. ALLA I HELA SVERIGE får ju fan reda på det! Första sidan på Msn.se, det var först då jag reagerade. Eller igår egentligen. När Kissie pekade ut Paulina för otrohet mot Hugo. Så då borde dem personerna tycka att; det första Paulina gör efter att hon varit otrogen, är att gå hem och säga det till Hugo och sedan får alla reda på det? (Ni förstår vad jag menar med "alla"). Hur fan skall hon säga det då? Bara rakt ut? Hur lätt tror ni att det är egentligen, att erkänna ett misstag man gjort, det första man gör efter att det hänt? Inte änns närheten att vara lätt. Skulle idioterna själva göra det? Nej, det tror jag inte. Den ända åsikten jag har, det är att jag tycker så jävla synd om Paulina att det inte är sant. Det första som händer är att folk får reda på det via blogg/internet-världen, förstår ni hur fegt det är? Tror ni att Jockiboi, Nemo, och KissiePissie skulle säga detta i verkligheten? SKULLE INTE TRO DET! Om Hugo nu älskar Paulina, som han säger, så tar han henne tillbaks. Gör han det? Nej, tydligen inte.

Blir så jävla arg. Skulle kunna skriva sönder tangentbordet, men nej. Inte idag.

Hot chocolate


Usch vad det är kallt ute. Det blåser, regnar (inte just nu faktiskt), är mörkt, grått och allmänt trist! Sånt väder gillar jag inte. Jag har paraply och stövlar, men varken regnjacka eller regnbyxor. Kanske får ta att inskaffa mig det, lite tråkigt att köpa just sådana kläder som man "måste" ha, men så är det. Vill hellre köpa för att det är så himla kul, haha!
Jag tänkte krypa ner i soffan och dricka varmchoklad och kolla på tv resten av kvällen.
Vad skall ni göra ikväll? :)

Hehehehe

Alla barnen gillade Twilight, utan Carl, för han var normal.

DÄR SATT DEN!


LIKADAN ELLER UNIK?

Jag tänkte på folk som härmas. Alltså, jag stör mig så otroligt mycket på sånt. Jag kan verkligen inte hjälpa det. De som härmar andra, så som med kläder, texter och sånt dära. Visst, det kan väl vara okej någon gång, men när det pågår i ... typ månader, år, då tycker jag att det räcker. Mest av allt med texter. Om jag skriver en text och någon härmar utan att säga något.. ja, alltså jag kan bli så arg att jag kan slå sönder något (eller någon!). Och sen bara: "ja.. förlåt! :(". När man tänker efter så.. nej, inte alls "förlåt". "Oj, förlåt för att jag kopierar dig, jag trodde det var okej", eller vadå? Nej, usch alltså.


Var dig själv, alla andra är upptagna och det kommer du längst på!

RSS 2.0