Jag har varit helt nere hela veckan, speciellt igår. Är psykiskt trött och så jävla arg. Jag är så trött och förbannad över att gå upp varje dag, jag gör ju ändå ingen skillnad. Kan ju lika gärna fortsätta sova, jag gör ingen nytta där jag är ändå. Folk klagar ju bara på vad fan man än gör, spelar ingen roll om det är rätt eller fel. Det är alltid något negativt i alla fall. I alla lägen. ALLA.
Det hamnar alltid på oss, det är aldrig vuxnas fel. Alltid barnens fel, bara för att vi är så lätta att trycka ner och ingen vuxen tror på våra historier ändå. Så himla sjukt att man inte har något förtroende över huvudtaget till vuxna längre. Inget förtroende alls! Man vet ju att det ändå kommer sprida sig som skabb bland lärarna men vi får inte reda på det själva. Och i slutändan är det ju vårat fel i alla fall. Helt normalt. Som vanligt allså.

Barn är väl förihelvete också människor? De har ingen rätt alls att bete sig så som de gör i bland. Eller det kanske de har, vi är ju barn? De får göra vad de vill med oss, eller hur är det nu igen? Vi är ju barn/ungdomar, vi är ju bara jobbiga och kaxiga dygnet runt. Så absolut har vuxna rätt att skrika oss ansiktet att vi är respektlösa. Eller hur? Och att skälla på oss för att vi fått dåligt resultat på arbeten. Inte sant? Jag vet fan varken ut eller in längre, vuxna får tydligen göra vad de vill utan att få tillsägelser. Men så fort vi rör en fena fel så får vi ju skäll. Men det är ju så vi barn är. Jobbiga, dåliga och helt jävla värdelösa.